Här har det inte hänt mycket på många dagar, det pga vissa omständigheter.

Jag har flyttat hem och Taragona blev kvar i Torsås. Saknaden är hemsk. Men ibland tar livet sina vändningar. Det är svårt att inte gråta när man tänker tillbaka...

   Taragona och jag på den senaste ridturen

Jag vet att jag måste gå vidare nu...

Men Hur gör man för att gå vidare hur släpper man taget? Nu gör det bara ont. Jag har frågor som jag behöver få svar på saker han sagt som jag inte förstår. Jag vill fråga
men borde inte. Jag måste fråga för att kunna gå vidare. Släppa taget är inte det lättaste
inte när jag är en person som kämpar in i det sista. Jag behöver veta att jag verkligen är
ett avslutat kapitel. Men det gör så ont. Jag vill inte vara utan han även om jag vet att det är bäst så. Om vi bara kunde prata med varandra och inte vara som främlingar då skulle allt vara mycket enklare. Nu känner jag mig bara lurad. Hur släpper man taget hur går man vidare när hjärtat inte vill ? Det finns inte fler fiskar i havet för av alla tusen ser jag bara han. Han är det som saknas.

Han kom när alla andra försvann. Han fanns alltid där och visste vad som behövdes sägas och när.  Det enda jag tänkte och längtade efter var  hans tröstande och vackra meningar som jag lade i ett fack i mitt hjärta. Han var min bäste vän och jag var mer för han än så.  Han sa att han älskade mig och jag trodde han  trots alla omständigheter.
Men till slut slöts cirkeln. Han försvann liksom han hade kommit.  Hans ord, hans 'jag älskar dig', betydde ingenting, för dom hade han redan sagt till en annan. Han svek mig liksom alla andra. och det värsta av allt var att han aldrig ens erkände sitt brott. Han sa aldrig förlåt, försökte inte ens.  Han bara försvann och fortsatte att göra det också.  Han försvinner mer och mer för varje dag som passerar.  Snart är han bara ett litet minne kvar - ett minne av misstag och svek. .....

Men så länge jag har Taragona, så jag jag väl klara mig. Hon finns där alltid, hon är där när ingen ser mig. Hon är där när stormen yr. Hon är där när natten skrämmer Och hon är där när dagen gryr.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

....Har du någonsin saknat någon så mycket att tankar har blivit verklig smärta? En smärta du inte vågat släppa i oron över att tårarna ska sluta falla och att du då ska svika ditt löfte om att aldrig glömma? Min fina Persören. En krigare som aldri...

Vi får se hur det blir med den saken. Jag har ett flertal olika bloggar så jag tänker inte starta en ny. Denna bloggen står det minst privata saker i. Så börjar jag blogga igen, så blir det här.   Denna bloggen var dock tänkt till att skriva om...

ENSAM ÄR STARK, VAD VAR DET JAG SA?!    

Ska jag berätta om en historia...

Om jag inte hatade henne så (och om hennes mun inte var så jävla ful) skulle jag tycka synd om henne! ...