Vart tog sommaren vägen?

Hästarna äter hö för fullt nu, hagen de går i nu är det inget bete i direkt och jag vågar inte flytta över de än fören Bea blivit lite bättre till.

 Igår borstade jag Bea först, och sen skulle jag borsta Taragona. Trodde jag! Bea kom emellan oss hela tiden och tyckte att jag skulle borsta henne mer, antagligen för att jag borstade och kliad bort hennes knott! ;) Men efter lite övertalan fick jag borsta av gonan med, och sen smörjde jag in de med en himla massa salva för att få bort knotten på de känsligaste ställena.

Och Bea har fått för sig att inte dricka ur sjön! Så ja henne får vi köra vatten till, Taragona går fortfarande ner och dricker i sjön iallafall.

Idag blev det bara en snabbis bort för att kolla till och ge dom mat. Jag är jätte trött och har jätte ont i huvudet...

Får nog bli sängen alla redan skulle jag tro.

Godnatt

  Molli

Ska bli bättre på att uppdatera här, men nu ska jag bort till hästarna. :)

En bild på Bea för några dagar sen, visst är hon sööt? ;)

Man kan nog göra vad som helst med henne utan att hon bryr sig!

Och för er som undrar varför hon är vit på benen, är det för att det är kyllera. Inget farligt alls. Lika glad för det är lilla Bea! :)

den rinner ut , långt innan den borde tagit slut...

Jag tittar ut i ljuset och finner endast mörker.

Energin och orken är slut. Ska se om jag kan ta ut Tarragona på en ridtur senar. Det kanske får mig att bli glad igen.

Detta blir nog ett rörigt inlägg....

För er som undrar så kom Tarragona igång väldigt bra i sommar, det har blivit mycket ridning, långa härliga ridturer, bus och lite hoppning. När jag ser tillbaka på sommaren känns allt tomt, det är liksom slut nu. Varför tar man inte tillvara på tiderna bättre? Man kommer på det efteråt vad underbart allt egentligen var.

Tarragona har nu vilat ett tag då hon skadade sig. Gamlan, hennes BÄSTA kompis har åkt hem? Ja jag sätter frågetecken för allt är ett frågetecken.

Har städat bland mina hästsaker idag, började lägga ner Gamlans träns, benskydd m.m i lådan. Men ångrade mig, plockade upp det och hängde det tillbaka på sin vanliga plats och tänkte "Om hon kommer tillbaka så"  och en tyst tår trillade ner från min kind, för innerstinne vet jag att hon inte kommer tillbaka. Hon kommer inte tillbaka!

Och det gör såå ont i mig att höra Tarragonas hjärtskrikande gnägg efter Gamlan.   

Ni undrar säkert då vem Tarragonas nya kompis är, Bea heter hon, en väldigt go liten häst med hjärtat på rätt ställe.    

Nu orkar jag inte skriva så mycket mer här idag. Imorgon blir det tidigt till pållarna..

Bjuder på ett par bilder så länge..

  Tarragona Och Bea <3

  Tarragona och Gamlan <3

  <3

Lova "Gamlan"

Vi ville inte säga farväl, vi ville inte säga adjö.

Du är saknad, det är så otroligt tomt.

Denna bilden får mig alltid att le, ni två var oslagbara tillsammans. <3

Jag minns den där dagen så väl, ja jag kan nog berätta den i detalj om någon frågar mig.

Godnatt

Denna dåliga uppdateringen ber jag om ursäkt för. Men det har vart mycket.  Och just nu har jag inget grepp om någonting, jag är ofokuserad, rädd och ledsen. Allt kom på en gång och nu har jag påbörjat det mesta.

Vad ska jag avsluta? Vad vill jag avsluta? Vad kan jag strunta i? Jag har absolut ingen aning. Att jag inte kan få grepp om saker och ting gör det hela inte lättare.  Allt jag vill är att få vissa saker överstökade för att sedan kunna försvinna ett tag. Jag vill gömma mig, få glömma, komma bort. Det gör ont, så förbannat ont! Men vad gör det för skillnad? Ingen alls. Det kommer fortsätta att göra ont. Saker och ting kommer inte ändras.  Trots min rädsla att släppa taget vill jag blunda och dyka upp på något ställe där allt är bra. Det värsta är att jag vet att det gör ont vart jag än är...

Gamlan, fina gamlan lämnade mig i torsdags också. Imorgon om jag orkar ska jag skriva om Gamlan... Och även presentera min nya häst...