Detta blir nog ett rörigt inlägg....

För er som undrar så kom Tarragona igång väldigt bra i sommar, det har blivit mycket ridning, långa härliga ridturer, bus och lite hoppning. När jag ser tillbaka på sommaren känns allt tomt, det är liksom slut nu. Varför tar man inte tillvara på tiderna bättre? Man kommer på det efteråt vad underbart allt egentligen var.

Tarragona har nu vilat ett tag då hon skadade sig. Gamlan, hennes BÄSTA kompis har åkt hem? Ja jag sätter frågetecken för allt är ett frågetecken.

Har städat bland mina hästsaker idag, började lägga ner Gamlans träns, benskydd m.m i lådan. Men ångrade mig, plockade upp det och hängde det tillbaka på sin vanliga plats och tänkte "Om hon kommer tillbaka så"  och en tyst tår trillade ner från min kind, för innerstinne vet jag att hon inte kommer tillbaka. Hon kommer inte tillbaka!

Och det gör såå ont i mig att höra Tarragonas hjärtskrikande gnägg efter Gamlan.   

Ni undrar säkert då vem Tarragonas nya kompis är, Bea heter hon, en väldigt go liten häst med hjärtat på rätt ställe.    

Nu orkar jag inte skriva så mycket mer här idag. Imorgon blir det tidigt till pållarna..

Bjuder på ett par bilder så länge..

  Tarragona Och Bea <3

  Tarragona och Gamlan <3

  <3

Lova "Gamlan"

Vi ville inte säga farväl, vi ville inte säga adjö.

Du är saknad, det är så otroligt tomt.

Denna bilden får mig alltid att le, ni två var oslagbara tillsammans. <3

Jag minns den där dagen så väl, ja jag kan nog berätta den i detalj om någon frågar mig.

Godnatt