Vart tog sommaren vägen?

Hästarna äter hö för fullt nu, hagen de går i nu är det inget bete i direkt och jag vågar inte flytta över de än fören Bea blivit lite bättre till.

 Igår borstade jag Bea först, och sen skulle jag borsta Taragona. Trodde jag! Bea kom emellan oss hela tiden och tyckte att jag skulle borsta henne mer, antagligen för att jag borstade och kliad bort hennes knott! ;) Men efter lite övertalan fick jag borsta av gonan med, och sen smörjde jag in de med en himla massa salva för att få bort knotten på de känsligaste ställena.

Och Bea har fått för sig att inte dricka ur sjön! Så ja henne får vi köra vatten till, Taragona går fortfarande ner och dricker i sjön iallafall.

Idag blev det bara en snabbis bort för att kolla till och ge dom mat. Jag är jätte trött och har jätte ont i huvudet...

Får nog bli sängen alla redan skulle jag tro.

Godnatt

  Molli

Ska bli bättre på att uppdatera här, men nu ska jag bort till hästarna. :)

En bild på Bea för några dagar sen, visst är hon sööt? ;)

Man kan nog göra vad som helst med henne utan att hon bryr sig!

Och för er som undrar varför hon är vit på benen, är det för att det är kyllera. Inget farligt alls. Lika glad för det är lilla Bea! :)

den rinner ut , långt innan den borde tagit slut...

Jag tittar ut i ljuset och finner endast mörker.

Energin och orken är slut. Ska se om jag kan ta ut Tarragona på en ridtur senar. Det kanske får mig att bli glad igen.

Detta blir nog ett rörigt inlägg....

För er som undrar så kom Tarragona igång väldigt bra i sommar, det har blivit mycket ridning, långa härliga ridturer, bus och lite hoppning. När jag ser tillbaka på sommaren känns allt tomt, det är liksom slut nu. Varför tar man inte tillvara på tiderna bättre? Man kommer på det efteråt vad underbart allt egentligen var.

Tarragona har nu vilat ett tag då hon skadade sig. Gamlan, hennes BÄSTA kompis har åkt hem? Ja jag sätter frågetecken för allt är ett frågetecken.

Har städat bland mina hästsaker idag, började lägga ner Gamlans träns, benskydd m.m i lådan. Men ångrade mig, plockade upp det och hängde det tillbaka på sin vanliga plats och tänkte "Om hon kommer tillbaka så"  och en tyst tår trillade ner från min kind, för innerstinne vet jag att hon inte kommer tillbaka. Hon kommer inte tillbaka!

Och det gör såå ont i mig att höra Tarragonas hjärtskrikande gnägg efter Gamlan.   

Ni undrar säkert då vem Tarragonas nya kompis är, Bea heter hon, en väldigt go liten häst med hjärtat på rätt ställe.    

Nu orkar jag inte skriva så mycket mer här idag. Imorgon blir det tidigt till pållarna..

Bjuder på ett par bilder så länge..

  Tarragona Och Bea <3

  Tarragona och Gamlan <3

  <3

Lova "Gamlan"

Vi ville inte säga farväl, vi ville inte säga adjö.

Du är saknad, det är så otroligt tomt.

Denna bilden får mig alltid att le, ni två var oslagbara tillsammans. <3

Jag minns den där dagen så väl, ja jag kan nog berätta den i detalj om någon frågar mig.

Godnatt

Denna dåliga uppdateringen ber jag om ursäkt för. Men det har vart mycket.  Och just nu har jag inget grepp om någonting, jag är ofokuserad, rädd och ledsen. Allt kom på en gång och nu har jag påbörjat det mesta.

Vad ska jag avsluta? Vad vill jag avsluta? Vad kan jag strunta i? Jag har absolut ingen aning. Att jag inte kan få grepp om saker och ting gör det hela inte lättare.  Allt jag vill är att få vissa saker överstökade för att sedan kunna försvinna ett tag. Jag vill gömma mig, få glömma, komma bort. Det gör ont, så förbannat ont! Men vad gör det för skillnad? Ingen alls. Det kommer fortsätta att göra ont. Saker och ting kommer inte ändras.  Trots min rädsla att släppa taget vill jag blunda och dyka upp på något ställe där allt är bra. Det värsta är att jag vet att det gör ont vart jag än är...

Gamlan, fina gamlan lämnade mig i torsdags också. Imorgon om jag orkar ska jag skriva om Gamlan... Och även presentera min nya häst...

  

Här har det inte hänt mycket på många dagar, det pga vissa omständigheter.

Jag har flyttat hem och Taragona blev kvar i Torsås. Saknaden är hemsk. Men ibland tar livet sina vändningar. Det är svårt att inte gråta när man tänker tillbaka...

   Taragona och jag på den senaste ridturen

Jag vet att jag måste gå vidare nu...

Men Hur gör man för att gå vidare hur släpper man taget? Nu gör det bara ont. Jag har frågor som jag behöver få svar på saker han sagt som jag inte förstår. Jag vill fråga
men borde inte. Jag måste fråga för att kunna gå vidare. Släppa taget är inte det lättaste
inte när jag är en person som kämpar in i det sista. Jag behöver veta att jag verkligen är
ett avslutat kapitel. Men det gör så ont. Jag vill inte vara utan han även om jag vet att det är bäst så. Om vi bara kunde prata med varandra och inte vara som främlingar då skulle allt vara mycket enklare. Nu känner jag mig bara lurad. Hur släpper man taget hur går man vidare när hjärtat inte vill ? Det finns inte fler fiskar i havet för av alla tusen ser jag bara han. Han är det som saknas.

Han kom när alla andra försvann. Han fanns alltid där och visste vad som behövdes sägas och när.  Det enda jag tänkte och längtade efter var  hans tröstande och vackra meningar som jag lade i ett fack i mitt hjärta. Han var min bäste vän och jag var mer för han än så.  Han sa att han älskade mig och jag trodde han  trots alla omständigheter.
Men till slut slöts cirkeln. Han försvann liksom han hade kommit.  Hans ord, hans 'jag älskar dig', betydde ingenting, för dom hade han redan sagt till en annan. Han svek mig liksom alla andra. och det värsta av allt var att han aldrig ens erkände sitt brott. Han sa aldrig förlåt, försökte inte ens.  Han bara försvann och fortsatte att göra det också.  Han försvinner mer och mer för varje dag som passerar.  Snart är han bara ett litet minne kvar - ett minne av misstag och svek. .....

Men så länge jag har Taragona, så jag jag väl klara mig. Hon finns där alltid, hon är där när ingen ser mig. Hon är där när stormen yr. Hon är där när natten skrämmer Och hon är där när dagen gryr.

I lördags Var vi på Börjes, köpte pälsglans och lite borstar till Taragona och även en martingal.

Efter turen dit skrittade jag och Taragona runt travbanan, först blev hon rädd för ett Älgtorn som låg ner (hon fick gå förbi 3gånger) sen var det lugnt tills vi kom fram till ett par lastpallar då hon gör en helomvändning och ska hem. Men det var bara vända henne om igen och fortsätta framåt hon "smög" förbi. Resten av rundan var hon lugn och snäll.

Nu har det inte blivit någon ridning på ett par dagar då vädret inte vart så fint och tiden inte har funnits. Får se hur vädret är senare.. Kanske blir det en skrittrunda ikväll.

Idag var tredje gången jag red Taragona detta året. Hann rida innan det började snöa och regna. Solen lyste med sin frånvaro men ganska härligt väder att rida i iallafall.

Taragona var jätte snäll, men vi skrittade bara en lugn tur i skogen. Har även bytt bett på henne nu då hon inte trivdes med det andra. Nu har hon ett vanligt gummit- tränsbett. Det funkade mycket bättre!   

Imorgon ska jag försöka hinna rida ganska tidigt. Men då blir det nog att rida runt travbanan, gick runt travbanan innan idag med hunden och Casper för att se om snön och isen var borta. Och det var den! Bara väldigt lerigt och blött på vissa ställen. Men det går alldels säkert att rida där imorgon.